Så har man gjort lite learning by doing. Eller rättare sagt not doing i mitt fall.
För ungefär en månad sen var jag ute på en långtur på ca 85 mil. Jävligt skön åkning och i övrigt en grymt trevlig helg. Jag körde alla de där 85 milen med samma par handskar. Bra handskar; Jofama. Varma, täta, fodrade. Det blev rätt fuktigt och som sagt varmt i de där handskarna. Tänkte väl inte jag på. Ca en vecka efter den trippen börjar jag känna att det kliar som fan i händerna. Såg ut som någon form av eksem, som små små blåsor med klar vätska i. Tänkte väl att det skulle gå bort om några dagar.
Icke. Det blev värre. Mycket värre. Båda händerna blev styggt infekterade och till slut tvingade tjejen iväg mig till läkaren som efter att ha tittat på händerna i några sekunder ville sjukskriva mig i två veckor. Fick gå på penicillin och kortison i tio dagar. Kör fortfarande med kortison. Dessutom gick lymfkörtlarna på overdrive när de förtvivlat försökte skicka ut tillräckligt med antikroppar, så jag kunde inte sträcka ut armarna utan att kvida som en liten flicka.
Nuförtiden har TRE par handskar. Varav två är fullventilerade. Mitt tips till alla nyblivna hojåkare: det är svårt att åka hoj utan händer. Jag kunde under en veckas tid inte knyta nävarna, knappt böja fingrarna. Tjejen fick krama snus åt mig. Har lärt mig en läxa.
/Fredrik
Bokmärken