Saker som man minns och saknar.
Börjar smått:
Pong
BP
Motorkulturen som fanns förr och som nu är nästan utdöd
Utskriftsvy
Saker som man minns och saknar.
Börjar smått:
Pong
BP
Motorkulturen som fanns förr och som nu är nästan utdöd
Min första bil, en Datsun 100A -74
Trimmad som fan 1,4 liters motor portad topp vass kamaxel dubbla dellorto osv.
Snabbare än en Saab turbo om man får tro min brorsa...
Toppade säkert 200 och med tanke på bromsarna.. livsfarlig.
Men det var över 20 år sen. Hursom helst glada minnen, önskar att ja hade bilen kvar:)
Bifogad fil 9685Bifogad fil 9686Bifogad fil 9687Bifogad fil 9688
Saknar mina dreads...
Saknar tiden då jag allt som oftast gick klädd i gothkläder, bl a mina älskade korsetter...
Saknar figuren jag hade före den allvarliga trafikolyckan... Efter den dagen återhämtade jag mig aldrig fullt ut. :(
Saknar även tiden med islandshästarna... Även om själva vintern med is och halka, broddar inte lockar... Men jävlar vad kul man hade på sina lyckade töltturer.
Saknar säkerligen en massa annat också... som exempelvis min tid som chattare på Passagen, när de körde med de "gamla plattformarna"...
Palle Kuling...
Saknar min gamla chopper o Camaros o Trans-Amen jag har haft.Nuförtiden är dom så jävla dyra att köpa! Men har inte tappat hoppet än.
Fick skador (inre), som påverkar mig än idag... Det gäller både figur och andra "funktioner"... Första åren var jag fruktansvärt dålig, t o m sjukpensionär. Då valde jag bort hästlivet (eftersom jag precis innan olyckan börjat att satsa på att tävla större med en unghäst som var lovande), eftersom jag inte kunde säga att jag klarade av att hålla igång hästen själv på ett bra sätt...
Kläderna jag hade i början (vilket större delen av garderoben består av) är mycket mindre... Det är mer än "hård diet" som krävs där... Sedan hinner jag aldrig ha på mig den typen av kläder längre (för långa arbetsdagar och för mycket trista hemma måsten med hus, hundar, trädgård osv) plus att det fanns de inom bikerkretsarna som inte godtog den klädstilen. Den var för extrem helt enkelt...
Men om ett tag skall jag till Dr (typ i mitten av December)... Hoppas då kunna få prover och kolla, så att jag inte har samma besvär som både min mor och ena syster... För det kan också påverka ens figur, om det är ur spel... Något stämmer inte, eftersom jag blir tröttare och tröttare och får kämpa hårdare och hårdare för att ens nå en "nyare trivselviktnivå" där jag fungerar bättre själv.
Jag saknar helt enkelt tiden, då min kropp inte var fullt så skadad och faktiskt fungerade som den skulle. Då orken fanns kvar och jag faktiskt var mer pigg och energisk än just trött.
Mina "skador" är ju inte av den s k synliga sorten, så folk glömmer lätt att jag inte alltid fungerar som jag skall. Inte kul de dagar jag inte ens kan hålla i saker utan att tappa dom konstant hela tiden. :(
Har mest problem med finmotoriken. Jag kan fortfarande bära förhållandevis tunga saker, om jag bär så rätt jag kan... Det är när jag måste klämma åt t ex med fingerspetsar, som problem garanterat kan uppstå.
För att inte tala om, smärta är min dagliga vapenbärare...
Ktm 525 exc
1969, 13 bast och nykär
Bifogad fil 9691
Min far, som gick bort 2010......finns inget som någonsin kan ersätta
det han betydde/betytt för mig.