http://www.youtube.com/watch?v=0uxdQdEt-R8
Kanske inte den
bästa musikvideon, men i alla fall jag kan känna känslan av de försvunna och bekymmersfria 60-70-talen, med framtidstro stark som aldrig förr när människan vandrar på månen, Beatles hörs från varenda transistorradio i hela världen, och Woodstock-festivalen formligen exploderar i besökarantal.
Det fanns gott om lyxiga klubbar, stora bilar med mycket krom, på sommaren åkte man vattenskidor efter en sportbåt byggd i mahogny medan vännerna på stranden satt i solstolar och drack Shangri-La.
Världen håller andan och alla blickar är riktade mot Kuba, President J.F Kennedy skjuts ihjäl i Dallas, Texas och nästan en hel värld sörjer.
USA krigade för fullt i Vietnam, det bråkades om almarna i Kungsträdgården.
Egypten, Syrien och Israel råkade i luven på varandra 1973 och priset på olja gick drastiskt upp och orsakade en oljekris.
Ändå... På något vis, så var allt så mycket oskyldigare förr. Människorna hade en bra mycket ljusare syn på tillvaron.
I San Francisco frodades gay-rörelsen, Hippie-kulturen förespråkande fred och kärlek var i sin linda.
Världen var nog lite bättre förr...
I alla fall tror vi som inte var med på den tiden att det var så. ;)
- - - Uppdaterad - - -
Dessutom tycker jag att låten är otroligt skön!
Lite Quentin Tarantino-stuk över den på något vis, fast med en indisk twist, men ändå något som man helt klart kan förvänta sig i någon av hans filmer. :)